Jag vill återfödas

Jag vill återfödas - som espressomaskin. Alltså en espressomaskin i min makes ägo. Åh vad jag skulle bli omhändertagen. Varje morgon skulle han vakna och längta efter mig. Jag skulle helt enkelt vara den som fick upp honom ur sängen varje dag. Sedan skulle jag, i ett samarbete med hans händer och teknik, tillfredställa honom. Detta strax efter det att jag har pustat och frustat lite. Vissa morgnar vill han göra det en gång till inom en halvtimme.

Med granskande ögon skulle han studera mig överallt för att se att jag verkligen mådde bra. Varje dag!

Visar jag minsta tecken på att vara lite ringrostig så skulle han skutta i väg och leta rätt på ett bra verktyg och med ömma händer genast laga mig.

Överallt, och till alla, skulle min make skryta om mig. Berätta om hur fantastisk jag är och hur glad han är över mig. Hans kärlek skulle vara helt utan begränsningar och skulle aldrig påverkas av dåliga dagar.

Det enda som möjligen gör mig tveksam till min önskan är väl att min bästa vän skulle vara en kaffekvarn…

Då var allt som vanligt igen

Två dagar av arbete och det känns inte som jag har varit ledig alls. Hösten ser ut att bli mycket bra på Porslinsfabriken. Många roliga fester. Men det kommer att bli mycket jobb. Som ett mantra går jag hela tiden och ältar “jag vill åka utomlands med min man”.

Det är så många som bor här. Fast det är rätt kul. Alla luffsar runt och sköter sig själva. I ena sekunden har vi inte en droppe mjölk i kylen och i nästa har vi 10 liter för att alla handlade. I dag lagar syster mat och i går gjorde svågern en av de godaste lasagne jag någonsin ätit. Eller DEN godaste lasagne jag någonsin ätit. Systersonen myser med storkusinerna och får spela på WII-spelet. Jag glömde att köpa vin i dag också.

Jo det är rätt mysigt.

“jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man” “jag vill åka utomlands med min man”

Fel på bilderna

Det är en bugg hos WordPress som gör att bilderna blir så stora. Det ska ordna sig under dagen!

Hemma

Så var vi hemma igen. Började med att sitta på balkongen och prata med Jenny tills gryningen började skymta över hustaken. Sista dagen på semestern.

Min semester var alldeles för kort. Inte förrän i förrgår började jag känna hur jag började slappna av. Hur jag inte hela tiden tänkte på jobb. Och i morgon ska jag vara tillbaka på kontoret igen. Tur är det väl att jag tycker om vad jag arbetar med. Jag längtar lite efter att utvecklas lite till, men är inte säker på att jag orkar ta in det innan jag och maken har varit på en utlandsemester utan barn.

Utan barn… Det är faktiskt underbart roligt att vara med barnen. De är små nog att fortfarande kramas, men stora nog att kunna klara en hel del saker själva. För små för att ha tonårsproblem men stora nog att lösa de flesta bråksituationer själva. Att vara med dem är som att ha total frihet under ansvar. Men jag längtar i alla fall efter att få vara ledig några dagar med min make. Bara han och jag och ett hav.

Jag ska avsluta semestern med att lägga mig i ett lyxigt bad. Lyxigt för att lillasyster hade gjort om i vårt badrum när vi var på Gotland. Nytt draperi, ny stång, små limegröna fina lådor och sånt. Det ska jag ligga och titta på. Så ska jag tänka på de sista härliga dagarna på Gotland också!

(jag får jättekonstiga stora bilder om jag klickar på mina bilder, får ni det med?)

En fråga till publiken

I går var det över 500 som läste min blogg fast jag inte hade uppdaterat på länge. De flesta läste en gammal blogg från juni. “Härligt att vara gift”. Är det någon som vet varför? Fick 480 för mig okända människor samtidigt bara lust att googla fram och läsa den? (20 stycket i publiken känner jag) Skumt…

Här är gudagott att vara

Åh vad jag trivs här på Gotland. I dag kom solen och alla färger blev klara och vackra. Dagarna kommer lite som de vill. Vi tittar på kartan och åker någonstans. Allt är idylliskt och vackert. Kossorna ser mycket gladare ut här. Det finns får och hästar i parti och de harmonierar så till alla vackra Gotlandshus.

I affären i När har mina barn ställt sig mitt framför kassan och dividerar om vilken glass maken vill ha. En man kommer och ska betala. Nervöst och lite stressat ber jag de genast att flytta på sig för att släppa fram honom. Han ler och ser samtidigt lite förvånad ut. Sedan säger han på bred Gotländska att han inte har haft bråttom på 20 år och han kan vänta en stund i affären tills barnen var klara. “Inte haft bråttom på 20 år….” om det ändå var mitt liv. Jag har HAFT bråttom i 20 år…minst. (undrar vad han hade så bråttom till för 20 år sedan?)

Vi letar upp en strand. Vi är ensamma på den. Sanden är vit, vattnet orkar upp till 20,5 grader eftersom det är så långgrunt. Det blåser - men inte mer än att det känns uppfriskande. Jag får en av de där stunderna jag brukar tjata om. Att jag vill vara precis just där, precis just då.

Efter några timmar åker vi hem och byter om. Vi ska till Pers gamla “barnvakt” och numera goda vän. Hon har bott på Gotland de senaste 15 åren. Hennes hus var fantastiskt. Precis ett sådant som jag vill ha. Barnen badade i poolen och vi grillade och åt väldigt väldigt gott och generöst.

Nu har mörkret lagt sig över Gotland och snart ska jag krypa i säng.

Men vem ska betala det här…

Nu är vi på Gotland sedan några dagar. Vi började med tre nätter i Ljugarn tillsammans med alla mina syskon, givetvis mina föräldrar och alla ingifta och barn. Vädret försökte skrämma bort oss, mina skor gick sönder, brorsans fru fick ett “längta-hem-till-Thailand”-bryt, maken kämpar med sin sorg - så om jag skriver att det faktiskt var kul så tror väl ingen mig. Men det var det.

Middagen på Smakrike var fantastisk!! Gott och lyxigt. Frode satt med sin stora oxfilébit framför sig på tallriken och säger “men oj vad lyxigt det här är - vem ska betala för allt det här?” Det gjorde min mamma.

Under måndagen flyttade vi hem till Lau i stället. Huset är jättefint. Jag skulle kunna bo i ett sådant här hus.
Vi är åter i våra gamla Gotlandsvanor och kliver upp tidigt för att åka på upptäcktsfärder. I går började vi t ex med att åka och rida. En timme över Gotländska ängar. Pojkarna fick envisa russ därmed slet de nog hårdast under turen. Movitz häst ville bara äta och Frodes häst ville egentligen inte gå alls.

Efter ridturen valde vi att åka på små vägar lite härs och tvärs. Gotland är bedårande vackert. Vi hamnade nere i Hammars och gick ut för att titta på ett enormt område med närmare 350 vikingagravar. Killarna frös och gick i sina badrockar. De såg lite vikinga-aktiga ut faktiskt.

Efter det hamnade vi i Katthammarsvik och sedan åkte vi utmed kusten på grusvägar och såg fantastiska stenblock och ett läckert hav. (även om jag tycker att havet utanför Koster är väldigt mycket läckrare med sin sälta och sitt klara vatten)

På kvällen åt vi kräftor. Men trötthet och sorg hinner alltid i fatt. Lillpojken har fått nog av Fina Fruns framfart och vill att det ska bli lugnt. Tyvärr kommer det väl knappast att bli lugnt med tanke på vad som händer under hösten. Men vi gör givetvis allt för att skydda honom. Maken föll i sorg ett tag igen. Vi lyssnade på lämplig musik till begravningen och det hela känns absurt. Är han verkligen borta? Ska vi inte få några underliga sms av honom mer. Eller det där lilla telefonsamtalet. Ska vi inte längre lägga en påse med makens felköp eller för små kläder till honom mer? Är han verkligen borta?

En ö mot en ö

Nu börjar tiden rinna ut för Koster den här gången. Vi har skickat i väg brorsan med familj med båten. Maken är i Strömstad och fixar med bilen och jag och barnen städar och packar. Det är skönt med äldre barn - vi gör en lista på morgonen och sedan väljer var och en vad just han/hon vill göra. Sedan kryssar man av för varje sak. Av någon underlig anledning fick jag mest saker…men ändå….för ett par år sedan hade jag alla förutom praktiska saker som att stänga vatten, låsa in cyklar och köra bilen. Det brukar maken göra. Filippa sköter köket i dag och har både handlat och gjort våfflor till alla. Gott!!!

Nu bär det av till över en vecka på Gotland i stället. Så det är faktiskt inget vemod den här gången. Troligen åker jag och maken ned ett varv till under tidig höst - för att måla färdigt huset. Och sedan åker vi hit med yuppisarna från Stäket och äter hummer i oktober.

Jag har placerat min blogg i <a href=”http://bloggkartan.se/registrera/22023/soedermalm/”>
Södermalm</a> på bloggkartan.se

Några sista bilder från härliga dagar.

Mannen, myten, konceptet

Det var en gång en inte alls så stor och lång man. Inte var han rik och han saknade en halv framtand. Men det gjorde inget för han hade en flakmoppe. Den rödaste finaste flakmoppe som Kosteröarna någonsin skådat.

Den lille mannen var omåttligt stolt. Överallt for han på sin flakmoped och alltid lika rakryggad. Han hälsade på alla och lät sig beundras.

Den mannen är jag gift med - nu blev ni avis va?

Mathias Dahlgren - ta dig i brasan

Nu är det väldigt bra här. Mymma har skrapat hus och killarna hjälpte till och sedan ska maken måla. Bror, svägerska och brorsdotter har anlänt. I full storm och regn. Det i sig var väl inte så bra eller så kul. Första kvällen spenderades inne i skydd från galen vind och tokregn. Svärmor utrustade Sonia med regnkläder från 60-talet och sedan var alla barn ute och sparkade boll utan att bry sig om väder och vind. Inte gick det någon större nöd på oss heller. Vi hade 5 kilo nykokta havskräftor som Fiskare Kurt just kört upp till oss. Sedan avslutades kvällen med att alla 7 (Sonia somnade) satt i flera timmar och åt.

I går var solen tillbaks. Vi tog oss ut på strandängarna. Barnen går omkring med Sonia överallt och jag kan inte låta bli att få känslan av Barnen i Bullerbyn eller möjligen Lotta på Bråkmakargatan, där de vandrar runt i olika åldrar och kön, men alla får vara med!

Barnen badade vid Darling Bay och brorsan sov i sanden. Movitz och Frode intog två öar och gjorde dem till deras. De fick heta Potter och Victor Crum. Med stort mod vadade de sedan tillbaks till Koster. Sedan kom vi bara till Brevik. Då ville alla bada…t om svägerskan. Trots ovädret var det ändå 21 grader i vattnet fortfarande och vi låg i lääänge.

På kvällen kom nästa fantastiska middag. Min fullkomligt underbara svägerska jobbar i två timmar i köket och kommer sedan ut med 5 helt fantastiskt goda rätter. Ingen Thairestaurang i Sverige hade kunnat erbjuda detsamma. Ingen restaurang alls faktiskt.

Maken drog sig tillbaka fylld av glädje över maten och sorg över sin storebror. Jag och min bror la oss på berget och kollade stjärnorna.

Utmaningen antagen

Tova har utmanat mig till att svara på dessa frågor så då gör jag väl det:

1) Vad åt du till frukost?
En tunnbrödsmacka med korv och ett glas mineralvatten
2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv.
haha - ja den kommer här under
3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Min man som skrev att vi skulle äta stekt lök till lunch för att det luktade det på båten.
4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet…

vackert MAC-vit
5) När var du arg senast?
Det är ett konstant tillstånd för mig. Men jag brukar blanda upp grundilskan med ett och annat skratt
6) Ditt bästa minne från skoltiden?
Åren i Vilhelmina. Grunden till det jag gör i dag, vänner för livet och erfarenhet från Lappland.
7) Ditt sämsta minne från skoltiden?
Första året på Samhällsvetenskaplig linje - fy fasiken vad tråkigt det var
Yoga eller löpning?
Löpning - gärna rätt långt och med hög musik
9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
- Oxfilé Provencal lätt! Oxfilé är bland det bästa jag vet

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?
SvD, lokaltidningarna, Illustrerad Vetenskap, Språk och en massa tidningar på nätet. Jag är tidningsfreak
11) Favoritkaraktär i deckare?
Lisbeth Salander
12) Teveprogram du aldrig missar?
Hade varit lättare att nämna de program jag lyckas se
13) Vem är du avundsjuk på?
Hmmm, många och ingen. Någon för intelligensen, några för röst, några för kompetens, någon för utseende osv osv osv
14) Din bästa revansch?
Att ta mig upp från gropen jag föll i kring skilsmässan och träffa min nuvarande make och bli så lycklig
15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?
Min bästa chef har jag nu - det är jag själv! Min sämsta hade jag på Telia samt Tam Kau.
16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Tyvärr är jag hopplös med mat och denna lista skulle bli oändligt lång. Men min svåger (som är kock) har lärt mig att äta saker som jag förr vägrade. Och dessutom tycker jag det är gott.
17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Högsta chefen för Försäkringskassan
1 Kaffe eller te?
Beror på vilken tid det är på dygnet
19) Skostorlek?
35-36 men 37 i vissa utländska skor
20) Hur ofta är du på IKEA?
- Några gånger per år kanske. För sällan.
21) Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna…
Jag skulle köpa ut alla andra från Koster och ge nyckeln till min make

Runt om går livet vidare

Här hos oss på Koster är det nu en märklig blandning av sorg och skratt och semester. Barnen som inte kände sin farbror har heller ingen sorg. Deras glada skratt och härliga humör smittar därför av sig till de flesta.

Vi äter sent och sover längre. Solen har strålat och vattnet har varit varmt. Vi åker runt på vår flakmoppe och Movitz skriker som en galning. I går åkte vi till Kosters trädgårdar för att köpa grönsaker. Då var Fredmans Apostlar där med en symfoniorkester och spelade. Var och varannan låt började med att Movitz skulle göra något. “Movitz ta basfiolen” “Movitz på bal” osv osv. F o F skrattade men Movitz själv tyckte att det var pinsamt.

Bilderna får tala för sig själva:

Till Johan

saknad älskad…en svåger som drunknade i går vid Bergssundstrand… Min makes storebror.

Lilla älskade roliga Johan, vi såg när du flög som en komet över Koster

Man kan aldrig förlora någon man har varit med om!

Det här händer hemma hos mig just nu

Min svåger bor fortfarande här med syrran. Han tar av sig skorna så roligt…

Släktens lilla prinsessa Sonia bevakas av stora kusinerna

Yngsta kusinen vill gärna sova med Movitz, men han vill gärna ta hela soffan och sparka ned Movitz i ett hörn

Sonia fyllde 2 år och mormor och morfar var med och firade i bakgrunden

Olle fyllde 5 år och hade hjälp med öppningen

Ja - nu vet ni. Jo - så överger vi alla som bor här och drar till Koster i natt…

Vem jag är

Har fått tre kommentarer nu om att det inte finns någon beskrivning över vem jag är. Så här lägger jag ut den som fanns på andra bloggen. Så vet ni!

VAR jag är kan jag också svara på - jag sitter och jobbar i Årsta Havsbad med havet framför tårna.

Läser ni här antar jag att ni känner mig. Jag är 38 år och bor på Södermalm med min make Per och våra tre barn Filippa, Frode och Movitz. Movitz är mitt enda biologiska barn. Jag är jättejättelyckligt gift.

Jag längtar ständigt efter mer pengar och tid…eller..pengar och tid helt enkelt och att få åka på en långsemester med hela familjen och bara ha det underbart bra. Jag har hemliga planer om vad jag ska göra inom snar framtid. Människor som får mig att skratta tycker jag mycket om.

När jag inte är på Södermalm är jag kanske på SydKoster eller i Skåne.

Jag arbetar som eventprojektledare med eget företag. Det senaste året har jag dock varit inhyrd av Porslinsfabriken på heltid.

Jag vet inte varför jag bloggar. Men lite modern är jag i alla fall. Och så bubblar jag över om jag inte får saker och ting sagda.